Innovation

Hej, jag heter Nils. Vill Du hjälpa mig skapa en skola för ungdomar som riskerar att hamna i utanförskap?

Ungefär så startade ett telefonsamtal jag fick 2007.

Vi hade precis engagerat oss i Friends, som motarbetar mobbing och vi var i färd med att lansera embryot till vad som skulle bli ett av vår tids mest anmärkningsvärda satsningar på socialt entreprenörskap. Hur kunde vi motstå Nils erbjudande att forma en utbildning som gav ungdomar med vissa kognitiva särskillnader sin rättmätiga möjlighet, plats och erkännande i samhället? En resa i social innovation.

Början

Efter en flygande start, de första stegen är ju alltid lätta, jobbade Nils länge och väl med att etablera grunderna för att försöka evidensföra resultat av satsningen. Vi ville inte bli ett one-hit-wonder. Vi ville hitta en modell som skulle programförklaras, så att fler kommuner kunde ges möjlighet till fullständig integration av ungdomar, som på grund av t.ex kognitiva utmaningar riskerar att hamna i ett utanförskap.

Nils hittade kraften att inspirera och engagera personer i nätverket, från såväl näringslivet som från offentlig sektor. Nils hittade medarbetare och kanske viktigast Harry, som dagligen arbetar med att handleda och utbilda ungdomarna. Nils hittade också ungdomarna som ville ge sig själva en chans och ungdomarna har hittat sig själva.

När jag deltog vid invigningen av utbildningen, som heter På Rätt Köl, lyssnade jag på en av eleverna, som sa till sin mor:

Äntligen vet jag vad jag vill i livet och nu vet jag att jag inte är så dum som jag trodde.

..inte så dum som jag trodde.” Skall ett barn behöva tänka så om sig självt i ett modernt samhälle, bara för att skolan inte kan tillgodose deras specifika behov? Kanske bara de som någon gång lidit av bristande självkänsla inser vilken förflyttning i självuppfattning denna insikt innebär för en individ. Alla torde dock kunna inse det magiska i ögonblicket. Det är utan tvekan ett av de mest intrycksfulla ögonblicken i mitt liv.

När jag nyss stod under skrovet på elevernas första projekt, Friheten II och tittade på nästa stålskrov som var på väg att färdigställas. Då rös jag. Vilket fantastiskt arbete de här ungdomarna gör.

Friheten II. Byggd av På Rätt Köls elever.
Friheten II. Byggd av På Rätt Köls elever.

 

Slutet på början. En saga med resultat

Nu är pilotutbildningen och förstudien snart klar. Ungdomarna har en närvaro under sin gymnasieutbildning på så mycket som 90-100 %, att jämföra med nära 0 % i högstadiet. Den första kullen gick ut för en tid sedan. 75% av dem hade nått mer än 1.000 gymnasiepoäng. 67 % av dem har idag fast anställning. Det är en signifikant bättring mot målgruppens normala. Vi är glada att se fortsatt tillströmning av elever som vill gå vår utbildning. Vi är mycket tacksamma för stödet vi fått av alla instanser i kommun och skolväsendet. Umeå kommun visar vägen. Än så länge.

De här barnen är mycket talangfulla och har stor kreativitet. De uppvisar stark ledarskapsförmåga, men har aldrig blivit handledda så att de vet åt vilket håll de skall leda. Nu visar de samhället, sina familjer och sig själva att de är begåvade och att de oavsett är, självfallet, en del av ett “oss”.

Vad är det då Nils gjort som är så bra?

Det är kanske svårt att sätta fingret på en enskild faktor. Det är också svårt att tala om andra resultat än de vi ser och mäter. De långsiktiga effekten är heller inte fastlagd, men som en av deltagarna sa i mötet; “..jag har jobbat med och forskat i frågan i mer än 20 år. Jag har inte stött på något program som uppvisat lika bra resultat.” Då syftar personen i fråga nog på de direkta resultaten med barnens utbildning. Det finns andra resultat som bör belysas också.

De har satt fokus på att identifiera direkta och indirekta resultat. Samhällsekonomiskt kostar en denna utbildning lika mycket som en jämförbar gymnasieplats. Studieresultaten är mångfalt bättre. Barnen hamnar inte i en bidragsfälla, utan uppvisar samma möjligheter till samhällsbyggande (läs: skattebetalare och konsumenter) som andra. Stämmer detta blir också trycket på samhället i form av destruktivitet mindre. Vi har också fått information om att anhöriga till eleverna presterar bättre och har mindre sjukskrivningsgrad på sina arbetsplatser. Men viktigast är barnens hälsa och självkänsla.

Dariush-quote-08(people-and-passion)

Det är utan tvivel så att den passion och det engagemang som Nils, Harry och de andra har, är av avsevärd vikt. Men det finns andra intressanta faktorer att peka på.

De har engagerat hela eco-systemet. Från lågstadie till högskola. Från socialtjänst till kommun och näringsliv. Föräldrar och elever. Alla är engagerade och deltar.Utbildningen stöds och drivs av rätt parter. Kommun och skolväsendet är huvudmän för utbildningen. Båtbyggandet och den praktiska vägledningen drivs av partners från näringslivet.

De arbetar långsiktigt. I försiktig framfart har de letat sig fram nyfiket till rätt metodiker. De har deltagit i utbildningar och seminarier och låtit sig inspireras av helt andra och nya parter än normalt är.

De bjuder på sin kunskap och får kunskap tillbaka. Det eviga nätverkandet och tillgängliggörandet har lett till att Nils på ett entreprenöriellt sätt kunnat navigera mellan nya möjligheter och ta till sig av dem.

De har arbetat i team, där varje medlem kunnat bidra med sina särskilda talanger och egenskaper. De har verkat agilt och undvikit strukturer som bromsar processer. Ändå har de navigerat i en för många ogenomtränglig djungel av regler och förutsättningar.

Viktigast är kanske att de sett eleverna, ungdomarna, som sin målgrupp. De har verkligen satt dem, deras upplevelse, deras behov och utmaningar i fokus. Allt är till för dem, för att de är viktiga.

Ja, så har alla haft stöd av sina familjemedlemmar, som nog ställt upp tunga dagar såväl som dagar då det firats någon elevs särskilda framgång. 

Fortsättningen

När nu Nils, Harry, vi på Googol och alla de andra fortsätter arbetet med utbildningen, i syfte att hitta formerna för fler kommuner att få ta del av metoden, går eleverna vidare i sina liv, med sina familjer och på sina arbetsplatser. Förhoppningsvis och troligen också med rollen att inspirera fler att ta initiativ till samhällsutveckling.

Det nya stålskrovet som byggs av de nuvarande eleverna.
Det nya stålskrovet som byggs av de nuvarande eleverna.

När jag skriver detta har jag precis varit i Umeå. Jag har deltagit med Nils när han idag presenterat utbildningen för kommunen för uppskalning i regionalt styre. Detta är nämligen gjort utan eget ekonomiskt intresse. Nils har gjort detta för ungdomarna, för samhället och för att han hade en idé, som han verkligen kände behövde förverkligas.

Träffar ni på Nils; glöm inte att ta tillfället i akt att tacka honom. För att höra Nils berätta om sitt arbete, se filmen vi gjorde från en av våra “after-works” nedan. Vill Du komma på en av våra presentationer, maila bara någon av oss så fixar vi det.

 

Film med Nils Holm, som berättar om På Rätt Köl.

Not:
Ni kan läsa om Nils och projektet på www.googol.sewww.parattkol.se och www.umea.se
För att se filmen med Nils, klicka på “bilden” ovan, eller gå direkt till filmen här

 

InnovationReflections

I have focused tremendously on what is or can be enriching. And how to be enriching. In my work I have come to explore two major cultural aspects of what drives us as individuals to participate with our most valuable asset, our passion. I came to the conclusion that it was recognition and participation and I have used this in my lectures since 2004. Recently I came to revisit this and found that a core need amongst us humans, is to feel valuable. So I set out to be honest about my need to being valuable.

In order for us to engage and give, to seek further and not feel content with the mediocre, we must find ways to recognize the value we bring. Believe me, I have found solutions “twisting knots on themselves” to come up with an answer to this need. Today it was given to me with the greatest ease.

This is to you Annie.

As I was browsing a store for some stuff today, one of those truly admirable persons came up and surprised me. Long gone and dearly missed, I was so happy to see her.

Let me tell you, she is one of those persons that can get anyone to do anything for her. She just has it. Her eyes glows of intelligence and curiosity. She is by far one of the bravest persons I have met. She will bend for no one, except for maybe her daughter. Yet, she is the softest, kindest, most including person you can imagine.

This is a person with whom I have spent late nights talking and discovering art, I have seen her in business situations and I have stage-dived with her and a mutual friend. The stage was a living room floor and the audience was just the three of us.

She and her husband includes my family in so many situations, yet we don’t really hang-out. She has that kind of heart. The one you follow and look up to.

When asking her for advice in a matter many years ago, she solved the question with two rapid sentences as she jumped out of a cab, high-heels first, party engaged, but oh so right in her analysis.

Believe me, this is someone I look up to tremendously.

Now, she came up and bluntly gave me feedback on something. Something maybe not really important to the world, but important to me. And she didn’t just hand it over. She put in a context were I saw that she had really reflected on it and that it had been valuable to her. She made me, in a minute or so, feel really valuable. That is priceless.

Concluding; The finest method of getting people up on their feet continuing their work and vision with engagement and passion, is to show them that they are valuable. They are. I am.

You are

Innovation

Det annorlunda skapar värde

Om du letar efter att tänka annorlunda och hitta nya lösningar på kända utmaningar, kan du skapa mycket stora värden. Då behöver man också organisera sig annorlunda och rekrytera annorlunda. Det är slut på de Taylorianska organisationsmodellerna. Nu gäller agila och responsiva organisationer. Nu gäller modellerna där vi inte ser varandra som olikheter, utan som del av ett gemensamt samhälle.

Hur använder ni ert varumärke och de verkliga värderingar ni arbetar efter, för att differentiera er gentemot era kunder och medarbetare? Hur utvecklar ni detta för att vara aktuella och relevanta?

Jag tror att detta är en av innovationsarbetets viktigaste uppgifter. Det är därför vi behöver jobba inifrån och ut, parallellt med att vi arbetar med erbjudandena och kundens behov. Något som den senaste tidens innovationsgurus missar att poängtera. Brand Innovation är och kommer i allt högre grad vara avgörande.

Innovation

I am again filled with inspiration as I watch so many ideas on the seemingly impossible and how we are about to accomplish it. So many posts about innovation for life. However, I am left with a though.

To the moon and back

Here we are, at the peak of evolution. We say. Or believe. We went to the moon and back a few times, and now we want to inhabit it. We aim at traveling further and further out in space. We pour resources into sustaining the life style we have, however destructive it is. We want to maintain our level of consumption and we are ready to fight for it. Fight bloody wars. We went to the moon and back, had it been inhabited, we probably would have picked a fight there as well.

Innovation for life.. on earth

What if (sigh) we would put our resources into the next generation of solutionmakers and comitting to them. Educate the young girls living in poverty, teach the young boys lacking alternatives, collaborate and lead towards compassion. Listen to people like Uchita de Zoysa

Innovation

In todays inspiring conversation with Mikkel Bondesen of Ufuse, I found myself again discussing the need to tear down the Taylorian models of constructing hierarchies. Actually, not only tear down, we need to remodel how we work within our organizations. We are slowly destroying the ability to create new business. As we say, there is no business, like No Business.

A few years ago I spoke quite a bit about the commonalities of Innovation hurdles in the organizations I had had the opportunity to work with. I explained this as the effects of a stroke. The damage of the stroke itself, being usually one of the hurdles, makes little difference in itself. However the swelling around this damage will likely for ever destruct the power and ability of the brain. It is the same factors that come into play with an organizations abilities after the first damage of size has been done. The fault in itself might be of insignificant value, but the long term effects will slowly rotten the business of doing business.

Central challenges of Innovation, Dariush Ghatan, Googol
Central challenges of Innovation, Dariush Ghatan, Googol

A non performing culture can be recognized as an organization only thinking big, demanding big, expecting big and therefore betting big. There is nothing proving that this strategy of betting big forms a working portfolio in itself. Betting often, fast and confident can be better.

Projects also need to iterate in a creative process and must be allowed to establish its form over time, as value is added from different stake-holder insights.

Another item Mikkel and I clearly agreed on was the way hierarchies form uncertainties though the reporting and decision making. By not allowing people to see the full picture, yes- we create a organization that will ship at high efficiency, but it will not deliver new initiatives nor drive new revenue.

Taylor meant that workers were not intelligent enough to understand the work they were involved in. Well, it’s the 21 century now. Things might have changed. And actually, they probably did understand, but didn’t know how to express it.

Mikkel said that he finds organizations where

the left hand doesn’t know what the right hand is doing

And he is right. That is exactly what todays organizations often suffer from. The answers are there, the process to find the answers are not. This is were the need of facilitated Innovation, a little help from externals, will help.

I told Mikkel that I find it gruesome to see that many organizations don’t even have more than a left hand (or a right). I do remain   in my strong suggestion that organizations should have both a left and a right hand and that, as you know, should be ambidextrous. I say;

Many talk about sustaining their business. That’s not enough. There is no business, like No Business. We need to continiously redevelop ourselves and dare to be- and seek the disruptive.

Dariush-quote-06 (sustaining vs disrupting)

At Googol we are no working to develop further models for organizing the tasks and work force in streams of solutions. This we have found, will enable organizations to be more agile and anticipate their clients needs and respond to these in good time. We will during the symposium Innovation In Action 2013 in workshops such as Ambidextrous Organizations, held with Prof Bengt Järrehult of SCA and  me, as well as within workshops such as Big Data and Portfolio Management touch on the Why, the What and the How of this. Together this is how you form what I call a Zero-Time Company. More about this shortly.

 

 

Innovation

Under de senaste 15 åren har jag i många sammanhang anfört att sättet som vi organiserar och driver de mest framgångsrika företagen på, är ohållbart. Det är dags att ni lyssnar.

Jag upplever att några, inte få, men allt för få, har lyssnat. Vän av ordning, vill jag förekomma belackare och Janteister, med att säga att anledningarna kan sägas bero på mig. Självfallet hade jag om jag varit annorlunda, eller en annan, eller bara bättre, fått mer gehör. Men jag är inte ensam. Det finns många som med mig fört liknande talan. Även de har förvånansvärt litet gehör här i Europa. Så, ni behöver inte lyssna på just, eller bara, mig. Lyssna till entreprenörer, professorer, talare, tänkare och rådgivare, eller industrialister. Oavsett vilken form hon tar, bara ni lyssnar. Och agerar.

Långsamma bolag

Jan Stenbeck sa någon gång till mig, citatet taget av Murdoch,

 

Det är inte de stora som kommer att äta se små, det är de snabba som kommer att slå de långsamma.

Jag tänker nu bland annat på sagan om Nokia. Ett bolag som gick från att vara aktörer i en industri där de hade begränsad framgång, till att genom ett antal händelser bli globala ledare inom en industri som tillhörde en av de starkaste ekonomiska sektorerna någonsin. Dessutom en industri som stått till grund för något av de mest anmärkningsvärda entreprenörskap, utmanande och förmögenhetsskapande vi erfarit.

Sagan har nyligen tagit en helt annan vändning, då de avhändigat sig den gamla kärnan av denna affärsgren, till ett värde som ligger långt lägre än för 10 år sedan, trots att sektorn bara växer och växer och växer.

De, vi, kunderna och konkurrenterna har sett behovet av förändring sedan nära 10 år. Men ändå är känslan som lever kvar att förändringen inte var snabb nog. De hängde inte med. De hade blivit stora, från att ha varit snabba. Det var som att se en ohälsosam åldring koppla av på strömt vatten, lite lätt berusad (av framgången). Vi ropade, många gånger att de skulle ta situationen på allvar. Men Nokia och många andra drakbolag lyckades inte agera i tid, de tappade flytkraft på utandningen, började plaska förtvivlat med armarna i panik och sjönk. Jag tror att vi om 20 år kommer att se på dessa bolag som drakar. Fasansfulla, fantasieggande men utdöda. Om vi alls kan tro att de faktiskt funnits.

Narcissism

Nokia har en gång tidigare gjort omvandlingen från ett industrifokus till ett annat, men har bolaget samma förutsättningar idag?

Dariush-quote-01

2006 såldes det fler enheter av Nokias operativsystem, än något annat. Microsofts inräknat. Nokia förvärvade det ena spännande teknikbolaget efter det andra. Det såg ut som att Finland höll på att föda ett globalt mjukvarubolag. Det såg ut som att Finland skulle bli nytt skandinaviskt epicentrum för nytt entreprenörskap och företagande. Vi drog österut, träffade Rovio och en mängd spännande företag och deras grundare. Det doftade vår i Finland.

De bolag vi träffade byggde sina verksamheter på att vara oberoende, framförallt oberoende av Nokia. Entreprenörerna, som jobbade närmast Nokia, sålde till dem, samarbetade med dem och ibland säkert ägdes av dem, såg det. Kunderna som köpte produkterna såg det. Men Nokia lyckades inte se runt hörnet på sin egen framgångssaga. Nokia lyssnade inte på sin omgivning. De lyssnade enkom till sin egen röst. Detta påminner mig om sagan om Narcissus, pojken som var så fascinerad av sin egen spegelbild, att han drunknade i den.

InnovationReflections

2007 blev jag kontaktad av Nils Holm. Vi påbörjade en “resa” tillsammans. Med hans mod och vilja ville vi skapa en alternativ framtid för ungdomar med ADHD. Detta ledde till att vi 2011 bestämde oss för att manifestera Nils och Googols arbete i det vi kallar Googol Unites. Vi kallar inte detta CSR. Vi kallar det CSA. Corporate Social Activity.

Visst har vi ansvar. Ansvar att sköta våra förehavanden på ett sätt som motsvarar våra och samhällets förväntningar och behov. Men, jag tror att vi måste sträcka oss längre mot vår egen moraliska kärna, snarare än samhällets förväntningar. Vi vet alla att samhället som sådant är fördummat och följer värderingsnormer som ligger långt bortom våra personliga. Vi som individer vill nästan alltid bättre än vad vi vill som en gemensam massa. Som delar av något större tävlar och mäter vi oss. Detta blir till slut endast en kamp mot mitten, mot det mediokra. Som individer å andra sidan, kan vi sträva mot förnyelse och idealism i större utsträckning. Det behövs!

Redan 2008 bestämde vi oss på Googol för att driva vårt arbete genom handlingskraftiga initiativ. Att göra, inte bara tänka. Vi valde då begreppet CSA; Corporate Social Activities för våra initiativ.

Nu har vi genom Nils arbete fått möjligheten att ta arbetet ytterligare ett par steg framåt. Vi är mycket glada för den möjlighet vi nu har att verkligen forma ett nytt arbetssätt att lösa sociala utmaningar.

Sedan en tid deltar även Allan Freedman i vårt arbete, med inriktningen att bygga in meningsfullhet i varje projekt vi arbetar med.Vi har nu gjort ett ganska stort antal saker inom det vi kallar Googol Unites. Någon tyckte att jag skulle berätta mer om det, så det har jag för avsikt att göra. Hoppas Ni står ut med lite uppdateringar emellanåt. Det är stories om fantastiska människor vi stöter på. Sådana som behöver en stödjande hand och sådana som räcker fram den.

Det skänker oss mening.

InnovationReflections

Johan Ronnestam. You have probably destroyed my ordinary life. Thank you!
Super blogger, strategist, film director, innovation mojo, entrepreneur, surfer, marketer, adviser, father and now friend; you are a destroyer.
Just another thing!
Just another thing!

 

Expect the Unexpected

I believe it to be one of my core characteristics, to be in constant change. I am curious and relatively open minded. However I must confess that I too, have general opinions and expectations when I meet people. This I fight, but not always successfully. However, I am happily admitting when I am wrong, hard knuckled, but happy. In my mind I take pride in always expecting the unexpected.

Friction for control

I get really uneasy when things are seemingly free of hurdles.  To me, friction is what allows traction and with traction; speed, steering and braking power. So, when stuff is great, I worry. I believe people that seem overly insightful, to be taking me around the corner. I need friction.

Unexpect the expected

So, without friction I am generally hesitant. But today, again, I was baffled by the engagement, generosity and insights shared by Johan. He just swept all the plates of the table, asked the waitress for some paper and a pen, and began to show me where I was right and what I was missing. I’ll tell you, many have tried on this subject lately, only you made it so far. The scary part is that you confirmed yet another gut feeling I have had for a long time. That was unexpected.

People just won’t give a f..k

It doesn’t matter how well you communicate all the sales bull that your marketing specialists tell you to push. The customers will build long term relations with your innovativeness based on the life style you present it as. You have to dare to do this. Leave the confirmatory tracks you are stuck on.

The message you gave today, is a message I hope many more will take the chance to share. Apart from that, you totally got me into the mid 40-ies motorcycle trap.

You totally destroyed my day. You made it great! Thank you

Innovation

Is gamification a way to innovate work processes? I have been very curious about the way game producers manage to capture hours of attention from consumers of all ages. Actually attracting and gravitating knowledge, engagement and talent. How can we utilize this when engaging our co-workers, clients and the total eco-system in the work processes?Dariush-quote-03 (other boxes)

To engage a bit further I will attend the Innovation Pioneers Network “Tank” meeting on the subject. Hosted by CGI and involving some of the most passionate innovation managers, it’s bound to be an interesting event.

Can we do more?

What do we really want to accomplish? Is more and more the same as doing the right things? A while back I met with a CEO of a major bank. We discussed the reason to innovate, beyond just answering what the market expects.

His response was that they did not necessary look at the market, as something they had to win, gain or conquer to grow. They looked at innovation as something that could help them better understand how to solve more of their customers needs. Duh! I hear this a lot, however; Give it a thought. A bank that actually sets out to solve problems, helping their customers being even better and this way earning the best business, not necessarily the biggest business. What would the world look like, if banks really had had this strategy in the last 20 years?

How do we inspire our stressed bankers to really understand their clients? I can’t help looking at gamification and comparing this to the Innovation Portfolio Challenges I often attend. It’s fun, energetic and engaging. That is how we get everyone to really engage in evaluating risk, participating in strategy formation and putting their full talent behind the solution.

Game thinking

Solutions might be easy to come up with, but solutions that really make a difference need more work. I strongly believe that thinking in other boxes will drive an innovative solution to the table. This is why the engagement of real game producers, kids and their game play is taking more attention and time for me as we speak. I am putting my brain were it hasn’t been before.

I hope that this will drive even more ideas and solutions on how to innovate work processes.

For inspirational purposes, take 15 minutes and listen to Gabe Zichermanns talk on Gamification, found inserted here. He has some really valid points.

Thinking games

OK, so we are innovating our work processes through gamification. But what if we would strive at re-thinking our solutions in the same way? How much more fun could you make the use of your product or solution? How much more effect could your service have, if you gamify it. At Googol we did, and it has been very appreciated amongst our clients.