Hushållat med livet

Så där mitt i natten händer det emellanåt. Tankarna rusar iväg på banor där de inte skall vara på natten. De är så långt från glada fotsteg på stränder och rättvisa salladsluncher på klippan.

Jag rids av tankar på hur förgängligt och skört det hela kan vara. Hur jag kanske inte visar tillräckligt med ödmjukhet för livets gåva. Hur jag antagligen inte hushållat med livet.

Jag triggas oftast av den enorma glädje som mina barn visar, över de där minsta och ibland mest självklara sakerna. Som att spendera tid ihop och göra något där man ger varandra av sin tid, där man galnar till det utan att det blir gapigt.

Den glädje, trygghet och kärlek som visas då, den triggar något i mig som gör ont. Varför ger jag inte mer? Varför gör jag inte mer? Och hur är det för alla de som inte någonsin får tryggheten, glädjen och möjligheten att ge kärlek.

Vissa kvällar rids jag av tankar som är svåra att förklara. De känns. Det är då jag önskar att jag kunde öppna dörren och släppa in lite dagsljus.

Det är en intressant resa, att vara extrovärt och introvärt samtidigt. Att drivas av ett ljus och ett mörker samtidigt. Att älska och förakta samtidigt. Att se klart och otydligt samtidigt. Att ha det konkreta och det abstrakta för ögonen samtidigt.

Join the discussion

Your email address will not be published. Required fields are marked *