Din sorg är inte du. Din ångest är inte din.

Till Dig. Just nu. Igen.

Att bära en sorg, oavsett dess ursprung eller riktning, är en börda men INTE ett handikapp. Sorgen formar dig, den berör dig men den definierar dig inte. Detta tröstar jag mig med när jag känner sorg i alla fall.

Medveten om att den bitit sig fast och inte verkar vilja släppa taget, försöker jag ge den utrymme, eller utrymmen. Jag ger mig själv tid att leta efter situationer där jag kan släppa den fri och där den enda riktningen den kan ta är mot något som verkar väl för mig när jag vill ta mig tillbaka.

Det går så där. Jag faller tillbaka, misslyckas och lyckas om vartannat. Det funkar däremot allt mer och i allt längre stunder.

Faran för mig är när sorgen fördrivs av ångest, som för mig är värre. Därför undviker jag allt jag kan, det som ger mig ångest.

Sorgen är som en hårfärg, den är där, den är min. Ångesten hör inte till mig. Den ska bort och bekämpas.

Sorgen ger mig nya dimensioner och en inre resonans. Ångesten ger mig ingenting. Den kan och ska jag fortsatt motarbeta.

Du är inte så ensam som det kan vara lätt att tro, i den “tummen upp” värld vi så ofta uttrycker oss i.

Sträck ut en hand. Det finns oanade händer som också är utsträckta.

Join the discussion

Your email address will not be published. Required fields are marked *