Tänk inte utanför boxen!

Jag har sedan min start inom innovationssvängen hävdat att idéer är värdelösa. Rent matematiskt är snittvärdet på en idé nära noll och ju fler vi skapar utan genomförandet, desto lägre blir snittvärdet. Tänk inte utanför boxen. Där finns bara idéer. De är värdelösa.

Att skilja på idé och idé

Det florerar 10-70 idéer per person, dagligen, säger de vi frågar. 7 miljarder människor, och de hungriga har inte färre idéer än de mätta. Men hur många skapar beständigt värde? Nära noll av hela mängden. Så ser den förenklade beviskedjan ut.

Jan Gradvall skriver i sin krönika i Dagens Industri Weekend, den 6 november att IMG_2118“Personer som utger sig för att ha många bra idéer underskattar nästan alltid det som är det verkligt svåra: genomförandet.” Jag håller med, men tycker att hans analys skulle kunna dras längre och djupare i hans annars så skönt klingande ordsvador. Något som Rober Rowland Smith gör i sin föreläsning för RSA.

Där jag vill gå längre är att eftersom det utan idéer inte händer något alls nytt och omvälvande, behövs de. Men var? och när? Tydligt enligt min erfarenhet är att såväl som det idoga genomförandet, som Gradvall hänvisar till, krävs också ett sammanhang. Vi skiljer alltså då på idéer utanför boxen och idéer innanför boxen så att säga.


Behov och problem

Allt börjar med ett problem eller ett behov som vi av någon anledning stött på. Troligen är det en god portion nyfikenhet och öppenhet som lett oss hit. Även denna öppenhet återkommer Gradvall till i sin kommentar. Men vad händer sedan? Jo, vi applicerar vår kreativitet för att finna lösningar och systematik som vi kan förenkla behovet och problemet genom. Dessa lösningar och denna systematik kan sedan appliceras för att exemplevis hjälpa någon, eller förändra något. Med andra ord behövs ett sammanhang, eller ett context som vi gärna kallar det, för att idéerna skall hitta ett hem.

Fostra kreativiteten

Företag som kontinuerligt arbetar med att utvärdera sin omvärld och nyttja sitt sammanhang blir innovativa(-re), om de fostrar kreativiteten och idéerna. Fostra, smaka på det ordet. Inte nödvändigtvis släppa fritt. Fostra. Det innebär att vi ser efter, bygger vidare, stödjer, hjälper upp på fötter när det stjälper, och peppar. Vi måste också visa vägen. Tala om vad vi tror på, vad vi är beredda att satsa på, och under vilka förutsättningar. Precis som fina ungdomar fostras. Inte styrs. Fostras.

Fostra, smaka på det ordet. Inte nödvändigtvis släppa fritt. Fostra.

Skapa nya boxar

Vi uppmanas att tänka utanför boxen. Det är det sämsta ledarskapet anser jag. Vi borde skapa nya boxar och låta våra medarbetare tänka i dem. Modellera fram nya affärskoncept och upplägg, produkter och tjänster, baserat på olika sanningar som vi tror oss stå inför. Vi skall hämta inspiration från hur andra gjort i sina nischer, titta på andra bolag och organisationers sätt att arbeta. Vi kan exempelvis hämta inspiration från naturens lösningar och applicera den på våra egna frågor. Naturen har ju ändå haft många miljarder års erfarenhet att utveckla, fostra och lägga ner lösningar. Men vi kan också tänka om. Tänk OM, vi jobbade ihop med.., som.., för- eller åt. Hur skulle lösningarna se ut då?

Jag uppmanar ingen att sluta ha idéer. Tvärt om. Jag uppmanar er alla att ha fler idéer, men sortera snabbt fram de som är relevanta och sätt dem i ett context där de kan bli värdeskapande.

För tänk om vi har 7 miljarder värdeskapande individer, istället för all destruktivitet och allt slöseri.

Join the discussion

Your email address will not be published. Required fields are marked *